Ett klassiskt exempel på induktionsproblemet är som följer:

En man observerar under en tid en stor mängd svanar. Samtliga svanar är vita. Från detta sluter han sig till att alla svanar är vita. Kan man verkligen med säkerhet säga att det är så?

Exemplet visar på ett grundläggande missförstånd om induktion och dessutom visar det tydligt på en bristande förståelser för andra kunskapsteoretiska grundprinciper. Vi analyserar frågan.

Först och främst kan vi konstatera att vi utan tvivel kan induktera en sak. Nämligen att det finns vita svanar. Detta är tätt kopplat till den vetenskapliga princip som säger att man enbart kan bevisa ett positiv. Man kan alltså enbart bevisa att något finns, inte att det inte finns något. Denna princip ignoreras väldigt ofta av religiösa som ber en bevisa att Gud inte finns. De vänder på bevisbördan och ber en försöka sig på något omöjligt. De glömmer också lätt att den metoden leder till att allting som det saknas bevis för blir precis lika troligt. Såsom: spaghettimonster, varulvar och Shiva.

Det andra enorma misstaget som görs är att försöka frikoppla en observation från alla sammanhang. Genom tidigare observationer har vi antagligen sett att vissa saker varierar i färg och att det ibland är väldigt ovanligt. Från detta kan vi sluta oss till att bara för att vi inte sett några svanar i andra färger än vitt, så betyder det nödvändigtvis inte att alla svanar är vita.

Vi kan också se om det finns andra slutsatser vi kan dra som är generellare. T ex har vi genom observation konstaterat att alla djur består av materia, vi kan då sluta oss till att svanar, som är djur, mer specifikt fåglar, består av materia.

Här har vi nu blandat in en annan kunskapsmetod, nämligen deduktion, vilket är att härleda slutsatser från tidigare kända premisser. Anhängare av induktionsproblemet brukar ofta anse att deduktion är bättre. Men då kommer den stora frågan: Utan induktion, vad ska de grunda sina premisser på? Människan föds utan kunskap, all grundläggande kunskap inhämtas genom våra sinnen, först efter det kan vi bilda premisser som vi kan deducera fram kunskap.

Tänk dig att du hade fött utan sinnen. Du är blind, döv, lam och saknar smak- och luktsinne. I den situationen, när du enbart är medveten om ditt eget medvetande, kan du då tänka dig att du skulle kunna lista ut ens de mest grundläggande saker? Ett annat exempel. Försök tänka dig en färg du aldrig sett. Försök tänka dig ett ljud du aldrig hört. Det är fullständigt omöjligt. Hur många premisser du än kan ställa upp kan du inte förklara färgen grön för en blind, eller ljudet av en elgitarr för en döv.

Som synes invaliderar kritik mot induktionen, som metod för kunskapsinhämtning, all kunskap, då vi måste härleda saker ur erfarenhet.

Inget ont om deduktion för den sakens skull. Deduktion är ett krav för att man ska kunna integrera kunskap med annan kunskap och på så sätt skapa högre nivåer av kunskap. Vi kan inte se kvarkar direkt(vad jag vet) men vi kan härleda dem genom deduktion av andra observationer. Vi kan inte se svarta hål, men vi kan härleda deras position och existens genom att observera den gravitionella verkan de har på omkringliggande materia och energi.

Att induktion skulle på något sätt vara en otillräcklig metod för att inhämta kunskap bör därmed ha påvisats felaktigt. Och att induktion och deduktion står i något slags motsatsförhållande är en falsk dikotomi.

För att avsluta tänkte jag dra ett sista exempel som ges av induktionsmotståndare, som får stå som symbol för den nivå de lever sina liv.

”Oavsett om solen gått upp alla dagar förut finns det inget som tyder på att den gör det imorgon.”

I en artikel i SvD idag så går nu Mp och V ut med att de motsätter sig implementationen av direktivet i Sverige med anledning av domstolsbeslutet i Tyskland som fann direktivet i strid med deras grundlag.

Det är intressant att notera att Peter Eriksson förnekar att det ens fanns en överenskommelse till att börja med.

”Det presenterades så av Bodström, men jag tycker det var en felaktig beskrivning. Det finns ingen överenskommelse om att införa datalagringsdirektivet om vi vinner valet i höst.”

Lyssna sedan på följande intervju i Ekot (klippet ligger dock på youtube, en transkription finnes här).

Dels så inser man vilken svamlig idiot Eriksson är. Dels inser man att han är en lögnare. Han säger tydligt att någon form av överenskommelse fanns.

I artikeln uttalar sig även Alice Åström(V) att det faktiskt fanns en överenskommelse.

”Vi var tvungna att förhålla oss till direktivet, och därför kom vi fram till den överenskommelse som presenterades då. Men nu har saken hamnat i ett annat läge, säger hon.”

Det står med andra ord klart att dels är Miljöpartiet och Vänsterpartiet tämligen fega och vågar inte ta en konfrontation själva. Först när Tyskland protesterar vågar de ta strid för våra rättigheter. Dels framstår det klart att Peter Eriksson ljuger folk rakt upp i ansiktet trots att bevisen finns att tillgå några knapptryck senare(tack internet).

Eriksson och Mp i allmänhet ger ett klart intryck av att vända kappan efter vinden så fort det kommer ens den mildaste bris. Inte bara i denna fråga, vilket Johan Hedin gör klart på sin blogg. Kan någon med det minsta vett i skallen lita på ett parti som dels fegar ut så fort de har oddsen emot sig och som dels har ett språkrör som ljuger och svamlar så fort han öppnar munnen? Jag kan det då inte iaf.

Det må vara så att de i nuläget är beredda att göra rätt val, men jag anser att man bör kunna vänta sig att ett parti gör det som är rätt oavsett situation.

Centerpartiet vill vänta med att införa det tills efter en undersökning av EU-kommissionen. Ledsen C, men ni måste våga lite mer för att vinna tillbaka den respekt jag en gång hade för er, innan jag insåg att ni gillade att säga att vara talespersoner för alla svenskar.

Slutsatsen är nog att om man, som jag, verkligen vill att datalagringsdirektivet ska skrotas får man rösta på Piratpartiet.

Andra som skrivit om detta: Gustav Nipe, Piratplatsen, Full Mental Straightjacket, Opassande, Infallsvinkel, HAX m fl

Denna respekt är dock nu borta efter att jag läst deras syn på välfärd.

”Tro det eller ej, men det finns något som alla politiker är överens om. Ja, faktiskt alla svenskar. Att de sjuka och svaga ska få bra vård. Att ingen arbetslös ska lämnas i sticket. Att barnen ska ha en trygg uppväxt.(min kursivering och understrykning)”

Jasså? Ni anser er alltså ha rätt att föra alla svenskars talan? Och dessutom ha mage att påstå att alla i Sverige stödjer den välfärdsstat som vi har. Må så vara att många, om inte de allra flesta svenskar håller med, men inte alla.

”Omtanke har ingen partifärg, även om vissa försöker påstå det.”

Nej, är förvisso sant. Men att tvinga folk att betala för andras oförmåga, olycka eller lathet är inte omtanke. Det är slaveri. Och den här meningen säger faktiskt mer om Centerpartiet och de andra borgerliga än om vänsterpacket. Nämligen att det inte är någon större skillnad på dem. Båda sidor har i princip samma  grundtankar, det är bara i detaljerna det skiljer sig. Ideologierna är verkligen döda i Sverige.

”I Centerpartiet tummar vi inte på samhällets ansvar för välfärden.”

Vilka är samhället? Och varför har de ett ansvar för (andras) välfärd?

”Det finns en sak till som många svenskar är överens om. Att vi är världsbäst på välfärd.”

Jag har då väldigt sällan hört det.

”Att vi värnar så mycket om systemet och mänskligheten att det inte blir något över för människan.”

Här borde ni kanske läsa ordentligt vad ni själva skriver. Låt människan vara det viktiga inte abstraktioner som ”systemet” och ”mänskligheten”.

”När du läser det här händer det saker med välfärden i Sverige. Fler arbetar i den och fler får del av den – på fler sätt.”

Jag trodde färre fick del av den, dels för att ni monterar ner den traditionella modellen, och dels för att ni inte ersätter den med en större frihet för människor att leva sina liv på egen förmåga. Senast jag kollade hade vi världens högsta marginalskatter och regelverken för företag är enorma. Arbetslösheten ökade sista jag kollade btw.

”Det är en utveckling som har ett enda stort offer: principen om att bara staten kan styra och administrera omtanke.”

Nej. Det är den modell ni står för. Det är vad er politik går ut på. Att staten ska utjämna inkomster och garantera vård och skola åt alla genom tvångsfinansiering. Med lite mod och en solid förankring i liberal filosofi kunde ni vara en sann kraft för förändring istället för en kraft som försvarar frihetens fiender.

Dock hade jag aldrig blivit så här upprörd om det inte varit så att ni försökt stoppa ord i min och andra riktiga liberalers munnar. Det mer än alla andra saker tyder på att Centerpartiet inte har någon respekt för de individer som de ständigt talar högt om.

Kort sagt. Centern kan dra dit pepparn växer.

Vi börjar med att kolla på titeln:

”Piraterna skapar storebrorsamhälle”

Så det är piraterna som ropar på ineffektiva, rättsvidriga lagar som kränker folks rätt till ett orört privatliv, samt underminerar rättssamhället och löser upp statens våldsmonopol genom att ge privata aktörer polisiära uppgifter?

Vilka pirater åsyftas förresten? Piratpartiet? Piratbyrån? TPB? All världens fildelare? Samtliga ovan? Oavsett vad så är det lite konstigt att skylla på ”Piraterna” när det är man själv som ropar på lagarna och pirater som kämpar med näbbar och klor för att hålla dem borta.

Men vi går över till att analysera några av Per Strömbecks, som är talesperson för dataspelsbranschen, uttalanden.

”De odlar dogmen om att inget får styra utvecklingen på internet och att all inblandning från samhället är fel och förstör framtiden. Men de ställer inte frågan i vilken utsträckning det är piraterna själva som är ansvariga för utvecklingen mot hårdare lagar, säger han till SvD.se.”

Här håller jag delvis med om att ibland så kommer ”pirater” med lite väl anarkistiska uttalanden, det är dock mer undantag än regel. Angående ”inblandning från samhället” så vet jag inte riktigt vad han menar. Utan samhället, dvs alla människor, så finns det inget internet. Vad jag antar att han menar är inblandning från staten, vilket är en helt annan sak. Och att statlig inblandning lätt kan förstöra saker det vet vi från alla andra håll. Att upprätthålla upphovsrätten på nätet anser jag vara självklart, fildelning anser jag dock inte vara ett brott mot upphovsrätten. Upphovsrätten ska skydda skapares rätt till sina verk, dels ideellt, dvs rätten att stå som upphovsman och dessutom kontrollera under vilka former verket får användas publikt och dels kommersiellt, dvs skydda ensamrätten att sälja sitt verk. Att dela med sig av digitala kopior av ett verk går inte emot någon av dessa grundprinciper för intellektuellt ägande. Att sedan fildelning gång, på gång, på gång(jag kan hålla på ett tag till men hänvisar till google om man vill hitta fler)påvisats vara oskyldig till fallen i medieförsäljning. Flera undersökningar har t o m påvisat att fildelare köper mera kultur än andra(igår beställde jag själv två böcker och en skiva).

”Enligt Per Strömbäck är det idag meningslöst att diskutera om det ska finnas upphovsrätt eller inte. Det är enligt honom lika dumt som att ställa frågan om internet bör finnas eller inte.”

Håller med honom här. Upphovsrätt ska finnas och internet ska finnas.

” Om det inte är möjligt med ett internet där allt är fritt? Om samhället nu kommer försvara upphovsrätten? Vad gör vi då? I dag driver piraterna fram det övervakningssamhälle som de själva kritiserar. Det blir en självuppfyllande profetia, anser Per Strömbäck.”

Nej, ett internet där allt är fritt är självklart inte rätt. Att hacka sig in på folks hemsidor och dylikt är inte okay. Brottslighet förekommer på nätet också och det är inte frågan om ett laglöst internet. Men ett så fritt som möjligt när man tar folks rättigheter i beräkning bör det absolut vara. Och sen är det återigen de odefinierade piraterna.

”Han efterlyser någon slags självreglering på internet – något som enligt Dataspelsbranschen vore en betydligt bättre lösning än nya lagar och regleringar.

Men idag pågår inga sådana diskussioner, och ståndpunkterna är låsta mellan å ena sidan fildelarlobbyn som vill ha ett helt fritt internet och å andra sidan upphovsrättsindustrin som kräver hårdare tag.”

Här är det stycke där man verkligen tar sig för pannan. Okay för att självreglering skulle lösa ”problemet”, men det som är vansinnigt dumt är att han tror att folk som fildelar är någon slag organisation man kan förhandla med. Även om piratpartiet och andra piratorganisationer skulle uppmana folk att inte ladda ner så skulle ingen bry sig. Opassande påtalade detta extra tydligt genom att utse sig själv till chefen över internet.

Det fortsätter i liknande stil. Strömbeck säger bland annat att ipred är ett faktum. Det är en orättfärdig lag inte en naturlag. Han tar upp de andra favoriterna för de som vill kontrollera internet barnporr och nätmobbning. Hur han kopplar ihop detta med självreglering vet jag inte. Menar han att vi ska uppmana folk att inte filma barn i sexuella situationer och mobba varandra? Att ingen tänkt på det tidigare! Så borde man ju kunna lösa alla problem! Vi uppmanar bara folk att vara snälla mot varandra och så blir allt bra och vi kan skrota staten(varför inte, det finns ju anarkister, vilka mer eller mindre är av den åsikten). Tror att vi ”pirater” snarast bör kontakta världens ledare och framföra detta lysande förslag!

Nej, nu borde jag sluta innan internet blir mättat med sarkasm och exploderar.

Höga elpriser även i vår

För lite kärnkraft är boven bakom höga elpriser. Oväntat. Det faktum att vi kunde behöva de 45% av elproduktionen, som våra kärnkraftverk står för, under vintern kunde väl ingen ha gissat.

En vettig kommentar från Magnus Thorstensson lyder:

”De har haft dåliga marginaler i sin planeringen. Man måste ta höjd för det mest osannolika.”

Om ändå SJ, SL och alla andra instutioner som plötsligt går under så fort det blir någon minusgrad kunde ta in det.

Kallt väder – gnistrande affärer

Och så får alla Keynsianer något att glädjas över. Snön leder till att folk köper spadar och allt annat man kan skyffla snö med. Snön är bra för ekonomi tänker de och står med fingrarna i öronen när någon talar om alla olyckor, skador, förseningar, inställningar och allt annat som snökaoset leder till.

Nu när jag inte är lika trött tänkte jag utveckla saken lite mer. Det bör noteras att detta inlägg innehåller en del lättare spoilers, och har man inte läst Atlas Shrugged än, så vill man kanske inte få upplevelsen skadad. You have been warned.

Huvudpunkten i artikeln är att USA och Europa står inför en skuldkris av enorma proportioner. Staternas ständiga budgetunderskott, lånande och brist på sparande och avbetalningar av statsskulder har lett till att skulderna stigit vertikalt. Den eviga expansionen av välfärdssamhällena kostar tonvis med pengar. Pengar som aldrig riktigt räcker till. Detta leder antingen till stora lån eller tryckandet av nya pengar, samt ökande skattetryck, vilket i sin tur lider till ökande statsskulder, kraftig inflation och minskad eller negativ tillväxt.

Nåväl, till kopplingen till Atlas Shrugged. I Ayn Rands bok från 1957 beskriver hon en värld där i stort sett alla länder gått över till att vara folkrepubliker(dvs socialistiska enpartiregimer). Enbart USA har något uns av frihet kvar även om denna frihet sakta kramas ur av staten genom olika välfärdsprogram och lösningar för att garantera allmännyttan. Samma sak lär ha hänt i Europa och resten av världen.

Vad jag ser är att de europeiska länderna genom ökande välfärdsprogram och statliga kontroller av ekonomin till slut nåt sitt självklara slut. Blandekonomierna går över allt mer mot planekonomi, vilket leder till att kostnaderna för den offentliga sektorn skjuter i höjden samtidigt som ekonomin faller samman och staten därmed får in mindre pengar genom skatter. Ekonomins långamma undergång leder också till skenande fattigdom och arbetslöshet. När de produktiva straffas för sin produktivitet så försvinner de av en eller annan anledning från marknaden. Antingen så går de under av det tryck som skatter, regleringar, lagar och regler gällande deras arbete, egendom och idéer. Eller så flyr de landet till någon marginellt friare land där de tillfälligt kan fortsätta existera tills de inte har någonstans att fly längre.

Arbetslösheten och fattigdomen leder till att staten genomför allt fler reformer för att garantera mat, boende och sjukvård för de svaga. Detta måste finansieras vilket leder till antingen höjda skatter, tryckandet av pengar eller lån. Alla vilka skadar ekonomin ännu mer vilket leder till att det hela blir en ond cirkel vilken slutar i ett maktövertagande av vänsterextremister eller att de ”moderata” partierna långsamt glider vänster tills de blivit renodlade socialister hela bunten. Och voilá! En folkrepublik är född.

Atlas Shrugged handlar i grund och botten om ”the role of the mind in mans life” och vad som händer när de människor som tänker och producerar, av en eller annan anledning, inte längre finns där. Men den berättar även en historia om vad det oundvikliga slutet för välfärdssamhället är, socialistiska diktaturer och i slutändan, fullständig undergång.

Detta är vad som ligger framför oss. Det börjar bli fler än oss ”extremkapitalister” som ser detta, men fortfarande ropar man på staten om räddning och staten ger ännu mer av det gift som gjorde oss sjuka från början. Detta blir extra tydligt i artikelns slut där förslag för att undvika total undergång presenteras.

”Det enklaste utvägen är att be sitt lands centralbank att trycka pengar. Det har delvis redan skett i USA. Men i förlängningen kan det leda till hyperinflation, ett mörkerscenario som till och med en höjdare i den amerikanska centralbanken Federal Reserve varnade för nyligen.

Inflation minskar visserligen värdet på skulden men löser inte problemen och utarmar folkets köpkraft. Alternativ två är att inte göra något alls och fortsätta låna till allt högre räntor. Ingen höjdare. Den tredje och enligt de flesta ekonomer bästa utvägen är rejäla skattehöjningar kombinerat med kraftigt minskade utgifter och bantade förmåner.”

Alternativ ett och två borde te sig som självklara omöjligheter då de flesta börjar inse att det är just detta som lett till de problem som vi ser förstadierna av idag. Nummer tre är den självklara lösningen ur välfärdssamhällets synpunkt, men självklart leder denna till problem också. Skattehöjningar leder till minskad tillväxt, även om skadorna kan minskas av producenter som fortfarande orkar och regelverk som gör det enkelt att sköta det andra. Minskade utgifter och bantade förmåner är däremot bättre. Men om man vill göra mer än att bara skjuta saken på framtiden krävs mer än minskningar och bantningar.

Mitt förslag är radikalt, men i grund och botten är det enda sättet för oss att undvika katastrof att börja leva efter verklighetens spelregler. Det lyder:

Säls successivt ut statliga företag till högstbjudande och låt pengarna gå till att betala av statsskulderna. Låt det sociala skyddsnätet gå över i privat regi genom försäkringar och sparfonder. Sänk skatterna radikalt, i första hand marginalskatterna och alla former av skatter för företagande. Dumpa också alla regelverk för företag annat än de viktigaste; att hålla kontrakt och skydda egendomsrätter. Detta leder till ökad produktivitet och tillväxt vilket i sin tur kommer leda till att utomstående investerar i Sveriges ekonomi. De skatter som finns kvar sänks progressivt allt medan tillväxten ökar och statsskulden blir mindre. Fortsätta sälja ut statliga företag och tjänster och låt eventuellt överskott från inkomsterna gå till sparande och finansiering av polis och rättsväsende(och till den gräns det behövs försvar, vi vet ju inte hur andra länder gjort. Och om vi som rikt industriland är omgivet av svältande folkrepubliker kan vi behöva ett starkt försvar.)

Där någonstans har vi räddat ekonomin och måste nu ägna oss att bygga om grunden för vårt samhälle för att undvika att dessa saker händer igen. Skriv en ny, starkare grundlag som tydligt begränsar statens uppgift till skydd av de negativa rättigheterna. Skriv en ny lagbok baserad på den nya grundlagen med tydliga, objektiva lagar. Forma om finansieringen av staten till frivilliga alternativ. I slutändan är mycket av exakt hur samhället ser ut en detaljfråga som vi får ta när det blir möjligt att genomföra. Det som måste göras nu är att rädda oss själva innan vi går under.

Andra som skrivit om den förestående krisen är HAX och Johan Norberg.

”Hyperinflationen sprider sig som en pestsmitta från land till land och håller Europa i ett förlamande grepp.

Panikslagna politiker pressade av skenande räntor och hotande statskonkurs stänger skolor, tömmer sjukhus och låter arméns pansarvagnar rosta till skrot i regnet. Pensionärerna har sedan länge berövats sina utlovade pengar och huttrar övergivna i förfallna hus.

Regeringar faller lika tätt och tungt som äpplen i en oktoberträdgård och gatorna fylls av miljontals demonstranter.

Året är 2021 och brandröken hänger tung över Europas huvudstäder. Överdriven dystopi? Visst. Men inte bara domedagsprofeter utan även högst sansade ekonomer börjar nu varna för en mörk framtid om inget görs.”

Atlas Shrugged någon?

Men frågar, sig säkert några, är inte de allra flesta människor någonstans mellan godhet och ondska? Kan man verkligen måla upp en bild av en kamp mellan svart och vitt?

Det är förvisso sant att de allra flesta människor varken är renodlad ondska eller renodlad godhet. Men det förhindrar på inget sätt godhet och ondska från att existera. För att något ska kunna vara grått behövs både vitt och svart, grå är ingen egen färg och på samma sätt så kan människor endast vara gråa för att godhet och ondska existerar.

Den underliggande frågan i de ovanstående frågorna är dock: Är det inte okay att vara lite ond ibland? Är det inte mänskligt att fela?

Oavsett om man är helt ond eller bara lite ond ibland så har man otvivelaktigen ondska i sig. Godhet är enbart verkligen gott när man är helt god.

Är inte detta närmast omöjligt? frågar sig kanske någon.

Nej. Godhet är inget svårt. I grund och botten behöver man bara utesluta att använda våld, tvång och bedrägeri för att ta sig fram här i livet.

Världens onda människor kan i huvudsak delas upp i tre kategorier: våldsverkare, parasiter och förgörare. Vilka är då dessa typer av människor?

Våldsverkarna

Våldsverkarna är, som det kanske hörs på namnet, de som brukar våld och tvång för att uppnå sina mål. Det kan vara allt från en diktator till en mördare till en hänsynslös korporativist. Det är de människor som gör ursäkter för initierandet av våld för att uppnås sina mål. De kan vara irrationella egoister som tror att det ända sättet att leva är som de vildare och brutala djuren, äta eller ätas. De kan vara (lika irrationella) altruister som låter ändamålen helga medlen. Alla som antingen stjäl, mördar eller förslavar tillhör denna grupp(samt de människor som skapar lagar och bestämmelser som leder till mord, stöld och slaveri). Att skydda sig från dessa är tämligen rättframt. Man använder sig av försvarsvåld helt enkelt(förutsatt att man kan göra det och att det inte leder till att man får ännu större problem senare).

Parasiterna

Parasiter är de människor som, utan att använda sig av tydligt våld eller tvång, otacksamt lever på andra. De kan vara otacksamma släktingar som förväntar sig att du ska försörja dem trots att de behandlar dig som skräp. De kan vara tiggare som kräver dig på pengar för att du har och de inte har. Som försöker intala dig att det är din plikt att hjälpa alla som är i nöd, oavsett om de förtjänar din hjälp eller ens är tacksamma när du väl hjälpt dem. Det kan vara politiker, ideologer, filosofer och författare som alla försöker få dig att tro att det är ditt fel att det finns fattiga, svaga och sjuka och att det är din moraliska plikt att oavsett vad uppoffra dig för deras behov. Dessa människor är på sätt och vis farligare än våldsverkarna. Utan parasiterna skulle våldsverkarna enbart vara ett fåtal galningar som verkade utanför lagen istället som så ofta annars med lagen bakom sig. Det bästa skyddet här är en oantastbar moral. Att veta vad som är rätt och vad som är fel och efter bästa förmåga leva därefter. Den enda makt parasiterna har över dig är den du ger dem.

Förgörarna

Våldsverkarna och parasiterna är förvisso onda, men de bleknar till något grådaskigt i jämförelse med förgörarna. En förgörare är en person som strävar efter total utplåning. Som avskyr verkligheten, medvetandet och därmed själva livet. De försöker utplåna allt som är gott, just för att det är gott. De är mördare för mördandets sak. De är den fullständiga ondskan personifierad. De är oftast omedvetna om vad de gör då de oftast saknar all form av självinsikt. Och all form av ett självständigt jag. Eftersom de hatar allt liv så hatar de också sig själva, men de försöker undvika denna kunskap genom att ständigt fokusera på andra. Förgörare kan dölja sig bakom fasaden av både en parasit och en våldsverkare. Folk som talar om att människor är onda, eller som förkunnar att verkligheten är ond eller kanske inte ens är verklig är tydliga exempel på förgörare. Irrationella filosofer, miljöextremister, primitivister och en hel del religiösa fanatiker är andra exempel på denna typ av ondska. Att försvara sig mot denna typ av människor är oerhört viktigt. Undvik all form av kontakt med dem. Det slutgiltiga försvaret mot en förgörare är en stark kärlek till livet och det goda. Betrakta förgörarna som smittbärande. De förgör i slutändan oftast sig själva och om de inte överför sin ondska till andra så dör de förhoppningsvis med personen.

Nu senast var det en fråga om valfusk i primär och distriktsledarvalen. Den medlem som fuskat lämnade självmant alla sina poster och partiet. Styrelsen beslutade att ta om distriktsledarvalet men fann det inte troligt att fusket haft någon verkan på primärvalsresultaten. Allt detta gick att läsa i ett pressmeddelande som publicerades ca 21.20, dvs innan både DN och Expressen.

Om man då tänker på liknande händelser inom andra partier så brukar det vara förnekanden, undvikanden av frågor och allmänn mörkläggning av vad som skett. Inte går man alltid ut själva med att något hänt heller utan det är först när ny- och gammelmedia hittar storyn som det blir någon handling. Det finns givetvis undantag och oftast blir det ändå rätt i slutändan även i de andra partierna. Men just öppenheten och ärligheten är något som saknas för det mesta.

Nu har även SVD har nu kommenterat saken. Aftonbladet verkar dock ha missat det hela.